Mors lilla Olle
 
Mors lilla Olle i skogen gick,
rosor på kind och solsken i blick.
Läpparna små utav bär äro blå.
"Bara jag slapp att så ensam här gå!"

Brummelibrum, vem lufsar där?
Buskarna knakar. En hund visst det är...
Lurvig är pälsen. Men Olle blir glad:
Ӂ, en kamrat, det var bra, se goddag!"

Klappar så björnen med händer små,
räcker fram korgen: "Se där, smaka på!"
Nalle han slukar mest allt vad där är:
"Hör du, jag tror, att du tycker om bär!"

Mor fick nu se dem, gav till ett skri.
Björnen sprang bort, nu är leken förbi.
"Å, varför skrämde du undan min vän?
Mor lilla, bed honom komma igen!"